Vad säger du till ditt barn när ni tillsammans flyr från krig och våld?
För första gången i historien, är antalet människor som tvingats på flykt över 100 miljoner och det fortsätter att stiga under 2023. Många av dem är föräldrar med sina barn. I ‘Children of the Labyrinth’ (Labyrintens barn), har nio av dessa föräldrar skrivit personliga brev till sina barn. Alla är strandsatta i Grekland, och de återberättar om sina skrämmande resor och den hjälplöshet de känner inför att ha fastnat i den europeiska asylprocessen, men mest av allt om kärleken till sina barn och förhoppningar de har för deras framtid.
Det här projektet skapades i nära samarbete med föräldrarna som var så angelägna att berätta historien från deras perspektiv. Drivna av alla föräldrars gemensamma önskan - den om en trygg framtid för sitt barn - hamnade de oavsiktligt, tillsammans med sina små, i en livshotande och förnedrande labyrint av höga murar, våldsamt motstånd, människosmugglare och tältläger. Breven återger en djup mänsklig insikt in i hur det verkligen känns: “Det har lämnat djupa sår i vår själ.”
Trailer 1:09 min (Svenska undertexter)
Vi hoppas att när våra barn är äldre, kan våra brev hjälpa dem att bättre förstå vad som hänt.
~ Föräldrarna
Brev, Porträtt och filmer:
Det här projektet består av nio handskrivna brev från föräldrar som kommer från Afghanistan, Kamerun, Iran, Syrien, Kongo och Irak.
Breven har filmatiserats i nio individuella filmer (4-7 minuter långa) och en kombinerad film (10 min) som går att hitta längst ner på den här sidan där ett antal brev är sammanflätade till ett enskilt brev. Längst ner finns ett gemensamt uttalande från föräldrarna.
Redaktörens anmärkning: För att få ett första intryck av bokstäverna rekommenderar vi att du tittar på Latifas film (6 min), snarare än bara på trailern. Musiken komponerades speciellt för detta projekt av den nederländska pianisten Joep Beving.
1. Latifa & Mozhda
För fem år sen, flydde engelskläraren Latifa och hennes familj från Afghanistan efter att deras hem blivit attackerat och förstört av talibanerna. Efter en tuff tid i Iran och Turkiet, bor de nu, sen tre år tillbaka, i det grekiska lägret Moria. Efter att ha fått avslag fyra gånger, ser de nu ingen annan utväg än att försöka en femte gång.
I sitt brev beskriver Latifa den speciella dagen när hennes dotter föddes ”vit som snö och mjuk som bomull”. Hon är känslosam när hon återberättar deras flykt, och om de svåra förhållanden i lägret i vilka hon måste uppfostra sin dotter och hur maktlös hon känner sig kring det: ”Min söta flicka, det här är inte livet du förtjänar”.
6:17 min (Svenska undertexter)
2. Fabiola & Soan
Efter en våldsfylld barndom, flyr Fabiola, höggravid, från Kamerun till Grekland, där hon kommer fram sjuk och utmattad till Samos efter tre misslyckade försök med båtöverfarten. Myndighterena skickar henne till Aten för att föda. Framtill nu har hon inte kunnat boka en tid för ett första möte på grund av att hennes indentitetspapper försvann under resan till Aten.
I sitt brev, återberättar Fabiola om de första veckorna i graviditeten som den mörkaste perioden i hennes liv i Kamerun, där hon instinktivt kände att hon måste skydde den ”oskyldiga ängeln” i sin mage. Hon lovar sin lilla pojke att vara både den mamma och den pappa som varje barn vill ha. ”Äntligen har jag en partner för livet.”
5:42 min (Svenska undertexter)
3. Zahra & Kimiya
För sin dotters framtid bestämmer sig Zahra för att, tillsammans med dottern, fly från Iran, där de som afghanska flyktingar, inte har en chans alls. Men så snart de kommer till Europa hamnar de i lägret i Moria ’där mössen sprang över deras ansikten,’ och tvingas bo på gatorna i Aten i flera månader, och de är fortfarande utan rätt dokument.
I sitt brev, berättar Zahra om den ångestfyllda tid när de bodde på gatorna i Aten utan några pengar och Kimiya hade hjärtproblem, och ingen hjälpte dem. Hon hoppas att hennes dotter kan uppfylla sin största dröm – att bli läkare – och kallar henne ’en fantastisk lärare som Gud gav henne.’ ”I det ljuva ljudet av ditt skratt känner jag hopp.”
4:02 min (Svenska undertexter)
4. Nazir-Ahmad & Yasna
Efter att afghanen Nazir-Ahmad – som flydde till Iran som liten med sina föräldrar – mött diskriminering och exkludering i hela sitt liv, bestämde han att hans lilla dotter Yasnas liv skulle bli annorlunda: ett med möjligheter. De flydde från Iran till Europa, men hamnade i ett tält i Morialägret där de fastnat i asylprocedurer och flera avslag.
I sitt brev, skriver Nazir-Ahmnad om hur skyldig han känner sig till att hans dotter måste tillbringa sin barndom i ett torftigt läger ”med iskalla vintrar och skållheta somrar,” men han håller hoppet uppe att han ska kunna ta henne till en plats där hon kan vara fri och gå i skolan. ”Jag vill inte att någon någonsin ska behandla dig med avsky. Var fri, fina lilla flicka.”
4:21 min (Svenska undertexter)
5. Asma & Muhammad
Efter att kriget i Syrien skurit djupa sår i livet för Asma och hennes familj, bestämmer de sig för att fly till Turkiet och senare till Europa, där de genomlider en helvetisk tid först i Morialägret och senare i Aten. De blir skickade från tillfälligt boende till annat tillfälligt boende, och fortfarande är de fångade i utdragna asylprocesser och fyra hopplösa avslag, men det finns ingen annan utväg än att ansöka en femte gång.
I sitt brev, beskriver Asma känslosamt om missilattacken på deras hus i Syrien då Muhammad blev allvarligt skadad. Hon ger uttryck för hopp om att han kan börja uppfylla sin dröm om att bli astronaut, fotbollspelare eller ingenjör, och med stolthet säger hon att hon aldrig sett en vackrare pojke än han. ”Min son, jag är så stolt över dig.”
4:45 min (Svenska undertexter)
6. Fatima & Sogol
För Fatima, är framtiden för hennes 2-åriga dotter Sogol anledningen till hennes flykt från Iran, hon har själv erfarit diskriminering och exkludering under sin barndom som afghansk flykting. Hennes dröm är att bo i ett land med lika rättigheter för alla, men nu har de väntat i två år boendes i ett tält i Morialägret, men två avslag redan.
I sitt brev, berättar Fatima känslosamt hur hon grät ögonen ur sig när hon behövde fara över havet med sin lilla bebis i en flytväst, och hur svårt det var för henne att hennes dotter sen skulle behöva utstå den fruktansvärda kylan i lägret. ”Du skakade när jag bytte din blöja.” Hon uttrycker hopp om att de ska kunna fira dotterns tredje födelsedag på en bättre plats.
6:09 min (Svenska undertexter)
7. Prisca & Happyness
När Prisca börjar misstänka att ’människor med elaka hjärtan” vill döda hennes nyfödda dotter Happyness, flyr Prisca från Kongo och hamnar i Grekland via Turkiet. Efter ett år i ett flyktingläger på Samos, får hon uppehållstillstånd i Grekland, men Happyness har ännu inte fått det. De försöker nu skapa sig ett liv i Aten.
I sitt brev, beskriver Prisca sin dotters födelse som en ögonblick då en ängel steg ner till jorden, en ”vacker liten Barbiedocka’. Hon skriver om deras svåra flykt, hur hon sjöng för sin dotter under båtfärden, och hur hon betraktade sin dotter sovandes i sin famn. Hon avslutar sitt brev med ett löfte och att skydda henne för alltid. ”Du älskar livet mer än något annat.”
4:48 min (Svenska undertexter)
8. Gita & Najma
För fyra år sen, bodde Gita och hennes familj fortfarande i Karte-e-Naw, ett 50-talsområde i den afghanska huvudstaden Kabul. Fram till dess att hennes man blev allvarligt hotad av talibanerna. Familjen flydde hals över huvud mot Europa där de hamnade i ett tält i Morialägret på Lesbos. Efter ett andra avslag, har de inget annat val än att ansöka en tredje gång.
I sitt brev, beskriver Gita sin dotter som snäll och smart, och att hon hoppas att dotterns dröm – att bli polis – kommer att slå in. Hon visar förståelse för den dagen i lägret när Najma brast ut i gråt efter att ha fått avslag en andra gång, och hon skrek: ’Varför kan vi inte leva ett normalt liv?!’ ”Det var så hjärtskärande att våra grannar började gråta också.”
3:52 min (Svenska undertexter)
9. Iman & Mahmoud
När våldet och faran av kriget kommer alltför nära deras hem, bestämmer sig Iman och hennes man, tillsammans med deras bebis Mahmoud, att fly från sin hemland Syrien. Efter en blixtsnabb resa på två vekor genom Turkiet, kommer de fram med båt till Lesbos, där, efter ett och ett halvt års väntan i Morialägret, blir deras asylansökan godkänd.
I hennes brev, berättar Iman för sin son om svårigheterna när han blev allvarligt sjuk i lägret, men att hon hela tiden kände hur modig han var. Hon uttrycker hopp att Mohmoud senare kommer att få nya vänner och han kommer glömma bort allt som har hänt. ”Min älskade, det var inte min plan att vi skulle vara tvungna att leva som flyktingar.”
3:37 min (Svenska undertexter)
Kombinerad film
I den här korta filmen, är alla brev sammanvävda till ett brev.
9.47 min (Svenska undertexter)
“Ingen överger sitt hem, om inte ens hem är munnen på en haj.”
Kära tittare,
Vi vill tacka er så mycket för att ni tittat på våra brev.
De senaste åren, har vi och våra barn ovetandes befunnit oss i en livshotande och nedvärderande labyrint gjord av höga stålmurar, taggtråd, tjuvar, bakslag, människosmugglare, iskalla eller skållheta tältläger och utdragna asylprocedurer. I en värld där enbart ditt pass besämmer vilka rättigheter du har, och om det ens finns några.
Nu, så är några av oss nu på en annan plats i labyrinten, även om de flesta fortfarande befinner sig i osäkra ansökningsprocedurer. Men det gör inte innehållet i våra brev mindre relevant. För att även idag, så är föräldrar tvingade ,av våld, exkluduring eller röstlösa, till det troligen svåraste beslut i deras liv: att fly från hus och hem, tillsammans med det som en har allra mest kärt: sitt barn.
Bara vi vet vilka gruvliga vägar som väntar dem. Hur år av oro och osäkerhet kan driva en till vansinne. Hur hemsk hjälplösheten känns när du inte kan ge ditt barn det som det förtjänar. Det har lämnat djupa sår i våra själar. I och med våra brev, hoppas vi att de – och därför också vi – bli sedda.
Med kärlek,
Latifa, Nazir-Ahmad, Fabiola, Iman, Zahra, Gita, Fatima, Asma and Prisca.